U2 x 3 + Madonna

När det blir för mkt att berätta om, tar jag uppenbarligen mig inte tid att säga ngt alls. Sommarn är snart förbi och för hösten finns blandade känslor, men mest positiva, just nu iaf. Den senaste veckan har gått upp o ner för mig varje dag.

Vi for iaf iväg till Dublin, jag och min grabb för att se på U2, se staden o vara bara vi. Staden var inte vacker, vacker men hade en viss charm. Vi tog tåget ut till Howth o där var det underbart fint. Gick i hamnen o tittade på sälarna, promenerade längs nästan hela halvön i flera timmar på små stigar längs hisnande stup. Vi hade konstiga hotell, en dag fylld med härlig shopping, gick såklart U2-vandring o klottrade på diverse väggar. Vi mötte otroligt vänliga människor, den där sorten man av ngn anledning har svårt att finna i Sverige, vi åt god mat ibland, konstigare mat ibland och vi sprang i regnet till Croke Park. U2 på hemmaplan var heeelt fantastiskt! Ibland, allt som ofta när det kommer till stora konserter, blir det svårt att beskriva upplevelsen i ord. Jag hade det underbart och blev i vanlig ordning förtrollad av lite lampor här o var.
     
    

Väl hemma i Sverige igen var det en veckas uppehåll innan det var dags för U2 igen, denna gången på Ullevi. Laddades upp på Hard Rock o sedan blev det väl en timmes köande kanske. Hamnade i cirkeln framme vid scenen o oj vad nära man kom. Nästan så man kunde känna deras andedräkt... nej, nu tar jag i. U2 på fredagen var helt underbart. Det var dansande, hoppande, sjungande lyckligheter. Fanns låtar jag önskar hade kommit, men så blev det inte, det var bra ändå.

    


Det blir sedan lördag o det slappas halva dagen. Benen o halsen känner av att dom varit på konsert nu igen. Resten av vårt besök som invaderade vår lägenhet skulle gå på lördagens konsert också, så även karlen min. Tråkigt tråkigt. Hipps vipps så står jag med en biljett i handen. Andreas mor som inte tyckte att jag kunde va hemma när jag tycker om dom så o dom alla andra skulle gå. Så blev en kväll till och jag titulerar mig stolt som nörd nu. Det är okej så. Lördagens konsert var ännu bättre än fredagen, en annan stämning, puls.. glöd. Tyvärr kände inte min kropp riktigt samma puls, så lördagen i cirkeln där fram blev ett stillsamt njutande.

 

Ja, veckan efter det.. i söndags, så gick vi på Madonna. Tjejkväll som startade med goda drinkar på Storans uteservering för att ta över i löpning i regnkläder samtidigt som stadens vimmel flöt boråt mot arenan. Där var det fullt av männskor i diverse sopsäckar dom fått tag på. Konserten i sig.. var inte jättebra. Jag ångrar inte att jag gick, väldigt roligt o ha sett henne o andra halvan/slutet var bra, det var det. Men starten... ja... det ryktas om att hela var playback o bara det känns ju lite tråkigt när man betalar så dyra pengar för det. Hon bjöd på en show med dansare, fräckt ljus, bilar på scen, hångel med dansare, juckande mot gitarrer, en del sköna beats, en del mer jobbiga. Jaja. Bra kväll iaf.

   

Alla dessa konserter varvas med plugg... så även denna veckan. Var nere med Sarah på kalaset häromdagen o tittade på Veronica Maggio, får se om det blir ngn spelning ngnstans ikväll. Joel Alme? Hello Saferide? Bob Hund? Vi får se... men först plugg. Sen imorgon blir det Way out West, wiho!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0