Magi?
Snön har kommit. Några månader för sent skulle jag väl tycka. Saaben till skolan gick inte då det var så mkt avkörningar o annan kaos på E6:an. Jag o Maria tog istället tåget ner för att få en liten bock för dagens entreprenörskapsundervisning som bara gick ut på att disskutera reflektionerna vi har skrivit. Vad jag tycker om vissa kommentarer behöver jag inte gå in på. Satt sedan kvar i skolan för att skriva logistiksgruppens utvärdering av eventet. Skönt att det blev klart idag. Sedan bar det av hemåt.
Det låg inte så mycket snö i Varberg men medan jag åkte längre norrut med tåget märkte jag hur snötäcket blev tjockare och snöandet ökade. Det satt en lite halvskrynklig dam mitt emot mig, förmodligen gillade hon att lapa mycket sol under sina år. Hon log vänligt mot mig några gånger. Jag lyssnade på lite rockmusik i min MP3-spelare men bytte senare till lugnare musik o hamnade till sist på Feist's låt The Water . Den är så vacker. Lite mystisk och skör på något vis. Jag tittade ut genom fönstret och såg hur hela landskapet var täckt med snö. Dimman hade lagt sig över åkrarna någonstans innan Kungsbacka också. Allt var så tyst och stillsamt. Människorna på tåget pratade knappt och det kändes som om tåget rullade på moln. Mjukt. Ungefär som när man var liten och man åkte rullskridskor på helt nyasfalterad väg. Rösten i mina hörlurar låter innerlig och varm. Samtidigt sval. Tåget börjar sakta in strax under en bro, där ligger snön i orörda drivor som såg väldigt fina att hoppa i. "Nästa Mölndal, Mölndal" hör jag genom musiken och vi stannar till. Snöflingorna är nu stora som små kuddar. En affärsman med slips och portfölj kliver av och biter ihop tänderna, han ser bekymrad och irriterad ut över snön. Jag satt där och smålog för mig själv, lite i min egen värld. Allt var så fint. Så harmonsikt. Perfekt. Låten tar slut och jag känner hur min mobil vibrerar i väskan. Jag vaknar upp och tar upp mobilen. Bjuden på fest. Jag tänker på affärsmannens min och ser det nu istället ur hans ögon. Jag vet hur han känner. Satans snö som kommer och stör. Men jag är glad ändå, glad att jag fick ha den där lilla stunden där allt var... absolut magnifikt. Tåget rullar vidare igen, människorna börjar väsnas mer för nu var det ju snart dags att kliva av på centralen. Jag ser bilarna rada upp sig på vägarna, bussar som står stilla. Ja, nu var jag tillbaka i verkligheten igen där snön var endast till besvär och orsakade kaos i trafiken. Bara minuterna innan var det inte så. Tåget börjar gnissla in mot perrongen och en man med grov skånska säger muntert "Hoppas ni har haft en trevlig resa här på Öresundståget idag och ha en fortsatt trevlig jul.. fast det är det ju inte". Nej, så är det ju inte. Men det kan man tro. Någonstans under den tågfärden fanns ialla fall den sorts magi som man kände under julen då man var liten.
